lattattminnas

21 och femtiotvå var klockslaget då allt kom tillbaka.
Minnen sköljde över mig och jag blev mållös.
Korten jag hade på hand tvingade mig att saka.
Rösterna hördes i mitt huvud och jag kände hur jag rös.
Jag ville tillbaka till mitt gamla liv, men ändå stoppa tiden.
Blodet slutade att cirkulera till mina händer.
Jag frös och hackade tänder.
Telefonen skrämde mina tankar.
Var tvungen att svara.
Alla som ringer slösar tid i mitt huvud som bankar.
Vet inte vad jag ska säga eller föklara.
Vet bara ATT
framförallt när det är natt.