Tog en oskulds liv

Tog en oskulds liv.
Nu ligger han styckad lite här och där.
Han sa: Du är vacker och dina ögon likaså. Jag luktade gott och var härlig som få.
Tänkte nej det här kan ingenting bli, för han avgudar mig.
Har han fått hjärnsläpp eller kanske en tumör? Mig kan ingen älska bara sådär.
Det måste vara något fel på honom. Varför vill han att jag ska ge honom skuld. Han hade väntat tillräckligt länge på att det skulle kännas rätt. Nu var det dags, i min säng med mig.

Vad fick honom att tro att jag och han kunde bli vi två? Hade han flytt från någon instutition eller så?
Vi började hångla och slemma oss och ha, sen förstod jag inte vad han sa.
Vacker, fin, vacker, oskuld, ögon, luktar gott, citron, mjuka läppar.
Jag tänkte att det här måste vara fel.
Hur kan det vara så lätt att vara komplett? Han måste ha problem om han inte kan se.
Han lever i en drömvärld och jag får honom att le.

Men säg mig:
"Vad gömmer du i fickan?"
Han blundade smått generat och kysste mig febrilt. Jag väntade bara på stöten, men hamnade platt på fall.
Nu kunde du väl se mig och rasa ut som fan!!?! Skrika fula ord och be mig välja dig.
Men han bara låg där och putade ut.
Nu fick det vara nog!

Han måste haft en plan, en sjuhelvetes plan. Lura mig att lita på hans ord innan han styckar mig i bitar. Ja först tar han mig för egen vinning och sen dumpar han min kropp. Jag såg nog vad han gömde i sin ficka.

Jag vågade inte längre vänta på att göras till hans offer, så jag gick ut till köket.
Vässade min kniv. Gömde den bak ryggen, och sen tog jag hans liv.
Nu ligger han styckad lite här och där och jag......
Jag är fortfarande så olyckligt jävla kär!

Vad kärlek är för mig

Jag gömde mig från kärleken, den stärkte mig en dag.
Jag låtsades se efter den men den försvann från mig en dag.
Nu läser jag mellan varje rad och letar efter känslor jag hoppas finnas kvar.
Allting är bara ett tillstånd av sekunder som flyr minuter.

Mamma

Mamma gråt inte!
Jag hör inte dina tårar, han håller i dem.

Mamma slå tillbaka!
Jag kan inte, han håller fast mig.

Mamma!
Jag orkar inte längre.

21 och femtiotvå

21 och femtiotvå var klockslaget då allt kom tillbaka.
Minnen sköljde över mig och jag blev mållös.
Korten jag hade på hand tvingade mig att saka.
Rösterna hördes i mitt huvud och jag kände hur jag rös.
Jag ville tillbaka till mitt gamla liv, men ändå stoppa tiden.
Blodet slutade att cirkulera till mina händer.
Jag frös och hackade tänder.
Telefonen skrämde mina tankar.
Var tvungen att svara.
Alla som ringer slösar tid i mitt huvud som bankar.
Vet inte vad jag ska säga eller föklara.
Vet bara ATT
framförallt när det är natt.

RSS 2.0