lattattminnas

Skrev: "Ditt sällskap är saknat" på ett vykort och lade det i din brevlåda.
Sprang ner till min lägenhet.
Mitt hjärta bultade.
Oj vad fort det slog och hårt, kunde knappt andas.

Jag borde inte ha låtit dig veta.
Men livet är för kort för att inte levas.
Kan jag glädja dig med vetskapen att du är saknad, är jag nöjd.

Väntar mig inget svar. Vill inte ens ha något svar.
Jag vet att du har gått vidare, och det tränar jag på att göra också.

Du var inte mitt allt, har känt starkare för andra.
Du är inte mer saknad än någon annan.
Du var en kort sommar-romans.

Jag är äldre än då.
Har lärt mig av mina misstag.
Jag var bara tvungen att skriva de där små orden som sa så mycket, men betyder så lite.
Ditt sällskap är saknat,
men om någon frågar erkänner jag det aldrig!

Knarr
Piiip
Gnissel
Knark

Håll käften!
Jag skriker så jävla högt i tanken.
Det är ändå bara jag som får huvudvärk.
Håller in min irritation.
Frustration.
Jag vill skrika.
Jag vill gråta.
Jag vill sparka.

KNARK!

Jag borde knarka.
Min irritation är ilska.
Ilskan är nästan hat.

FAN TA DIG!

Jag darrar inombords.
Låt mig vara ifred.

KNARK!

Vill testa knark.
För att försvinna.
För att svimma.
För att gråta.
För att skrika.
För att skita i vad du tycker.