21 och femtiotvå

21 och femtiotvå var klockslaget då allt kom tillbaka.
Minnen sköljde över mig och jag blev mållös.
Korten jag hade på hand tvingade mig att saka.
Rösterna hördes i mitt huvud och jag kände hur jag rös.
Jag ville tillbaka till mitt gamla liv, men ändå stoppa tiden.
Blodet slutade att cirkulera till mina händer.
Jag frös och hackade tänder.
Telefonen skrämde mina tankar.
Var tvungen att svara.
Alla som ringer slösar tid i mitt huvud som bankar.
Vet inte vad jag ska säga eller föklara.
Vet bara ATT
framförallt när det är natt.

Jag vill minnas dig

Precis som du var.
En tyst blick som sa mer än ord.
Smaken som finns kvar.
Sinnet som lyfte ifrån denna jord,
Dina tankar som fick mina ögon att lysa.
Och händerna som fick mig att rysa.
Är det mer än mitt blod som rinner i mitt huvud?
När du tog på mig,
kändes inte min hud.
Tror jag gillar dig!

Ord

Ord som är skrivna för att inte läsas, de ligger tysta i en vrå för att sakta multna bort.
Vem ser dem och vem kan höra deras tystnad? De är skrivna för att inte läsas och sakta glömmas bort.

Ord som ligger i din hjärna utan att få bekräftelse. De syns inte för de gör inget väsen av sig. Existerar de ens?
Små som atomer i universum, ligger de och gror i dina tankar. Men du vet inte vad du ska göra av dem.

Ord som inte hörs är inga ord. Men vad är de då?

Tyvärr. Faktiskt.

Knarr
Piiip
Gnissel
Knark

Håll käften!
Jag skriker så jävla högt i tanken.
Det är ändå bara jag som får huvudvärk.
Håller in min irritation.
Frustration.
Jag vill skrika.
Jag vill gråta.
Jag vill sparka.

KNARK!

Jag borde knarka.
Min irritation är ilska.
Ilskan är nästan hat.

FAN TA DIG!

Jag darrar inombords.
Låt mig vara ifred.

KNARK!

Vill testa knark.
För att försvinna.
För att svimma.
För att gråta.
För att skrika.
För att skita i vad du tycker.








Men jag bryr mig.

Jag är inte ensam om att känna mig såhär

Jag är inte ensam om att känna mig såhär.
Jag är inte ensam om att känna mig såhär.
Går omkring och söker efter någon att hålla kär.
Mina känslor går i vågor, som de gör för de flesta.
Jag skrattar och jag skrattar, men vill dö för det mesta.

Jag är inte ensam om att känna mig såhär.
Jag är inte ensam om att känna mig såhär.
Vart jag än är, vill jag bara vara där!
Gräset på den andra sidan lockar mer än mest.
Men att vara den jag är, är faktiskt det jag gör bäst!

Isolering

Isolering.
Bestraffning!
Fel av mig.
Gör ont i mitt huvud.
Får inte glädjas
eller le.
Sona mitt straff.

Isolering.
Gråt!
Hata mig själv!
Jag gör inte rätt.
Får inte skratta.
Måste sörja i tystnad.
Bestraffa mig själv!

Isolering.
Förbjuden att leva.
Allt är så orättvist.
Gör alla misstag som går att göras.
Struntar i att existera.
Jag hatar mitt liv.
Får inte lyckas.

Isolering.
Ingen hållhake.
Ingen kärlek, som inte finns.
Måste bestraffas.
Hjälper inte till.
Egoist!
Dåligt samvete.

Isolering.
Isolering...
Isolering!!

Allting kan hända

Det här är bara början på en vacker saga som är min.

Allting kan hända!

Men vi sätter inga pengar på att jag ska bli din.

Allting kan hända!

Vi vet ingenting om vad som händer idag.

Allting kan hända!

Vi vet bara att du är du och jag är jag,

Allting kan hända!

Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0