lattattminnas

Tog en oskulds liv.
Nu ligger han styckad lite här och där.
Han sa: Du är vacker och dina ögon likaså. Jag luktade gott och var härlig som få.
Tänkte nej det här kan ingenting bli, för han avgudar mig.
Har han fått hjärnsläpp eller kanske en tumör? Mig kan ingen älska bara sådär.
Det måste vara något fel på honom. Varför vill han att jag ska ge honom skuld. Han hade väntat tillräckligt länge på att det skulle kännas rätt. Nu var det dags, i min säng med mig.

Vad fick honom att tro att jag och han kunde bli vi två? Hade han flytt från någon instutition eller så?
Vi började hångla och slemma oss och ha, sen förstod jag inte vad han sa.
Vacker, fin, vacker, oskuld, ögon, luktar gott, citron, mjuka läppar.
Jag tänkte att det här måste vara fel.
Hur kan det vara så lätt att vara komplett? Han måste ha problem om han inte kan se.
Han lever i en drömvärld och jag får honom att le.

Men säg mig:
"Vad gömmer du i fickan?"
Han blundade smått generat och kysste mig febrilt. Jag väntade bara på stöten, men hamnade platt på fall.
Nu kunde du väl se mig och rasa ut som fan!!?! Skrika fula ord och be mig välja dig.
Men han bara låg där och putade ut.
Nu fick det vara nog!

Han måste haft en plan, en sjuhelvetes plan. Lura mig att lita på hans ord innan han styckar mig i bitar. Ja först tar han mig för egen vinning och sen dumpar han min kropp. Jag såg nog vad han gömde i sin ficka.

Jag vågade inte längre vänta på att göras till hans offer, så jag gick ut till köket.
Vässade min kniv. Gömde den bak ryggen, och sen tog jag hans liv.
Nu ligger han styckad lite här och där och jag......
Jag är fortfarande så olyckligt jävla kär!

Bara att få vara med dig ger mig ro.
Jag ville nästan gråta i din famn men jag höll tårarna inne. Ville inte förstöra något.
Du har sett mig så många gånger och du kommer ändå alltid tillbaka.

Det handlar om något större än våra kroppars magnetism. Vi är från samma värld. Jag vet det. Du vet det. Vi vill bara inte erkänna!

Jag älskar dig på ett helt annat sätt än jag trott vara möjligt. Villkorslöst.
Du följer ditt hjärta till någon annanstans än hit, men jag ger dig min kärlek utan villkor att du ska älska mig tillbaka. Det finns inget ego i min kärlek till dig.
Du är så vacker att jag gråter nu.

Jag sa att jag ville ha någon så olik dig som möjligt och jag fick som jag ville.
Men han bedrog min godhet, stampade på min kärlek och tog sig själv för givet.
Hans kärleksbedyranden var ett långt och utdraget spel.
Du har alltid gett mig det du kunnat lova. Aldrig skrattat mig i ansiktet. Alltid visat mig din genuina känsla. Ingenting hos dig är påklistrat som jag inte kan se igenom.

Nu får du mig att njuta av varje sekund med dig och samtidigt vara rädd att förlora dig till något som är starkare än livet. Jag blir sedd av så många. De utropar känslor och sitt intresse, men de ger mig ingenting.
Bara en sekund med dig ger mig bränsle att orka med ytterligare en dag utan dig. Inspiration och kärlek, det flödar i mig. Jag är inte olycklig, lever för mig själv med dig bredvid. Och det är så jag vill ha det.

Jag ville gråta för att få ur mig all lycka inombords. Den är så stark att den värker. Vi är så starka ihop att vi behöver andas ibland. Jag accepterar det med glädje, att finna dig i min värld är kärlek för mig.

Jag gömde mig från kärleken, den stärkte mig en dag.
Jag låtsades se efter den men den försvann från mig en dag.
Nu läser jag mellan varje rad och letar efter känslor jag hoppas finnas kvar.
Allting är bara ett tillstånd av sekunder som flyr minuter.

Nu är du bortflugen från vår kyla.
Vår alldeles egen kyla, med kameran och dina skrattgropar.
Du duckar från tristessen framför datorn.
Du lever nu.
Du lever nu!
Vi får se vad som händer sen!

Pojkarna som faller,
de faller lätt för dig!
Men de kan inte styra dina drömmar.
Du måste få känna frihet!

Paris!
New York!
Nya Zeeland!

Livet är öppet för förslag, och vi känner det!
I våra hjärtan är vi oövervinneliga.
Som när vi tog första tbanan från en sen sommarefterfest.
Du å jag i dunklet av våra kärlekssorger.

När sommaren tog slut försvann du tillbaka till landet någon någongång älskade.
Jag var ensam igen, men inte i tanken.
Du kom ju ändå tillbaka.
Under nyåret.
En till sommar.
Jag kom till dig.

Och NU!

Vi lever i varsin drömvärld och saknar varandra.
Men vi ses för evigt sen i sommar.

Skrev: "Ditt sällskap är saknat" på ett vykort och lade det i din brevlåda.
Sprang ner till min lägenhet.
Mitt hjärta bultade.
Oj vad fort det slog och hårt, kunde knappt andas.

Jag borde inte ha låtit dig veta.
Men livet är för kort för att inte levas.
Kan jag glädja dig med vetskapen att du är saknad, är jag nöjd.

Väntar mig inget svar. Vill inte ens ha något svar.
Jag vet att du har gått vidare, och det tränar jag på att göra också.

Du var inte mitt allt, har känt starkare för andra.
Du är inte mer saknad än någon annan.
Du var en kort sommar-romans.

Jag är äldre än då.
Har lärt mig av mina misstag.
Jag var bara tvungen att skriva de där små orden som sa så mycket, men betyder så lite.
Ditt sällskap är saknat,
men om någon frågar erkänner jag det aldrig!

Jag kan inte se in i dina ögon.
De är alldeles gröna.
Du måste ha känt spindeln väva sitt nät runt oss.
Allt som vi kämpat emot kom långsamt tillbaka.

Jag kan inte vara avslappnad med din blick på mig.
Krossar jag min mur, följer jag med ner.
Ner i hjärtesorgträsket.
Kanske jag bara ljuger för mig själv?

Jag kan inte låtsas vara kall längre.
Vi har skrattat ihop, men mitt leende blev kvar.
Allt jag intalat mig och alla andra att du är....
Jag ljög!

Jag kan inte se dig med henne.
Det skulle ha varit jag.
Så jag är arg på dig!
Fast du inte är samma som då.

Jag kan inte se din blick utan mening.
Men säger du att ni är lyckliga, så är det väl så!
Och jag ska inte läsa för mycket in i dina ögon.
Du var väl bara nostalgisk.

Mamma gråt inte!
Jag hör inte dina tårar, han håller i dem.

Mamma slå tillbaka!
Jag kan inte, han håller fast mig.

Mamma!
Jag orkar inte längre.

21 och femtiotvå var klockslaget då allt kom tillbaka.
Minnen sköljde över mig och jag blev mållös.
Korten jag hade på hand tvingade mig att saka.
Rösterna hördes i mitt huvud och jag kände hur jag rös.
Jag ville tillbaka till mitt gamla liv, men ändå stoppa tiden.
Blodet slutade att cirkulera till mina händer.
Jag frös och hackade tänder.
Telefonen skrämde mina tankar.
Var tvungen att svara.
Alla som ringer slösar tid i mitt huvud som bankar.
Vet inte vad jag ska säga eller föklara.
Vet bara ATT
framförallt när det är natt.

Precis som du var.
En tyst blick som sa mer än ord.
Smaken som finns kvar.
Sinnet som lyfte ifrån denna jord,
Dina tankar som fick mina ögon att lysa.
Och händerna som fick mig att rysa.
Är det mer än mitt blod som rinner i mitt huvud?
När du tog på mig,
kändes inte min hud.
Tror jag gillar dig!

Ord som är skrivna för att inte läsas, de ligger tysta i en vrå för att sakta multna bort.
Vem ser dem och vem kan höra deras tystnad? De är skrivna för att inte läsas och sakta glömmas bort.

Ord som ligger i din hjärna utan att få bekräftelse. De syns inte för de gör inget väsen av sig. Existerar de ens?
Små som atomer i universum, ligger de och gror i dina tankar. Men du vet inte vad du ska göra av dem.

Ord som inte hörs är inga ord. Tankar som inte irrar omkring är inga tankar. Osynliga är orden som inte kom med i denna dikt, och de hörs inte heller i dina tankar.

Knarr
Piiip
Gnissel
Knark

Håll käften!
Jag skriker så jävla högt i tanken.
Det är ändå bara jag som får huvudvärk.
Håller in min irritation.
Frustration.
Jag vill skrika.
Jag vill gråta.
Jag vill sparka.

KNARK!

Jag borde knarka.
Min irritation är ilska.
Ilskan är nästan hat.

FAN TA DIG!

Jag darrar inombords.
Låt mig vara ifred.

KNARK!

Vill testa knark.
För att försvinna.
För att svimma.
För att gråta.
För att skrika.
För att skita i vad du tycker.

Jag är inte ensam om att känna mig såhär.
Jag är inte ensam om att känna mig såhär.
Går omkring och söker efter någon att hålla kär.
Mina känslor går i vågor, som de gör för de flesta.
Jag skrattar och jag skrattar, men vill dö för det mesta.

Jag är inte ensam om att känna mig såhär.
Jag är inte ensam om att känna mig såhär.
Vart jag än är, vill jag bara vara där!
Gräset på den andra sidan lockar mer än mest.
Men att vara den jag är, är faktiskt det jag gör bäst!

Isolering.
Bestraffning!
Fel av mig.
Gör ont i mitt huvud.
Får inte glädjas
eller le.
Sona mitt straff.

Isolering.
Gråt!
Hata mig själv!
Jag gör inte rätt.
Får inte skratta.
Måste sörja i tystnad.
Bestraffa mig själv!

Isolering.
Förbjuden att leva.
Allt är så orättvist.
Gör alla misstag som går att göras.
Struntar i att existera.
Jag hatar mitt liv.
Får inte lyckas.

Isolering.
Ingen hållhake.
Ingen kärlek, som inte finns.
Måste bestraffas.
Hjälper inte till.
Egoist!
Dåligt samvete.

Isolering.
Isolering...
Isolering!!

Det här är bara början på en vacker saga som är min.

Allting kan hända!

Men vi sätter inga pengar på att jag ska bli din.

Allting kan hända!

Vi vet ingenting om vad som händer idag.

Allting kan hända!

Vi vet bara att du är du och jag är jag,

Allting kan hända!